Borta bra men hemma bäst, eller?
Den här gången var det extra tydligt, när hemfärden närmade sig på Mauritius slog det mig att trots en tår i ögat för att lämna mina vänner skulle det bli underbart att komma hem.
Dryga veckan i Sverige med alla kära, sen vidare till Florens för att sätta tänderna i en ny termin.
Jag har inte känt mig så avslappnad på väldigt väldigt länge. All vaken tid kan jag lägga på människor och sysslor jag älskar. Så med de sagt begav jag mig första morgonen för att storhandla, fyllde kundvagnen med delikatesser, kom hem till mamma och pappa, kokade en kopp kaffe och sen inleddes mitt matlagnings Marathon :)
Första rätten blev Italiensk pasta a´la Anna, amazing.
Rätt nummer två hade min vän Thomas tippsat mig om, Per Morbergs variant av lassagne och den gick inte av för hackor. Till skillnad från orginal receptet smakas denna upp med hjälp av rökt sidfläsk och färska champignoner, lasagne plattorna byts ut mot dom gröna, bechamel såsen krämas till ytterligare med hjälp av en rejäl skvätt grädde och sist men inte minst använder han en mjuk och välsmakande prästost som ska infinna sig i varje lager.
Ost älskare som jag är kunde jag inte låte bli att ta hälften Västerbotten och även kasta in min kärlek till Italien genom att hyvla stora skivor parmesan på översta lagret.
http://www.recept.nu/1.142589/per_morberg/varmratter/kottfars/lasagne_bolognese
Väl i köket har jag svårt att sätta band på mig själv och beslöt hastigt att det fick plats med mer än bara sushi på middagsbordet. Fräste kyckligbröst med rödcurry, vitlök, chilli, grädde, lime och en ordentlig näve färsk koriander. Till det blev de sticky rice och en thaisallad med vasabivinegrett :)
Synd att de bara var ja, mamma och pappa som skulle äta. Det fanns ju mat för en hel by.
Mauritius
Trots att stora familjehögtider nalkades beslöt jag mig för att sticka till varmare breddgrader.
Resmålet blev Mauritius med fyra underbara vänner.
Lyckligt lottade som vi var hade vi en egen guide i sällskapet, då Marcus har bott stora delar av sin uppväxt på ön.
Mina förväntningar och fördomar om denna paradis plats var inte desamma som när jag flög hem. Fast besluten om att detta skulle vara en ö för pensionärer och nygifta, ställde sig min hjärna in på att vi är ett gött gäng som kommer ha roligt vart än vi kommer och det är bara ett plus om solen värmer och barrträd byts ut mot palmer.
Jag hade väl både rätt och fel, visst finns det påkostade hotellkomplex och restauranger där menyn är skriven på alla världens språk men det var bara en bråkdel av ön.
Den är ganska liten och har kanske egentligen inget som gör den mer speciell än andra lummiga getaway´s, men ändå var det något magiskt med Mauritius.
Sockerfälten väller fram längst landsvägarna, stränderna sträcker ut sig mot ett hav som skiftar i alla färgkartans blåa nyanser och under ytan vimmlar det av fiskar och djur som lika gärna kan höra hemma i ett vackert akvarium, höga palmer gränsar tillsammans med berg i fantastiska former.
Jag som är storbadaren nummer ett tar varje chans som ges att kasta mig i det genomskinliga havet och tro mig, om jag kommit till någon vettig insikt under denna semester är det att den dag jag slår rot någonstans så kommer det vara i replängds avstånd till vattnet.
Vi har dykt, haft båtutflykter, lagat fantastiska middagar, skrattat, gråtit och spelat sten :)
Ja, jag kommer i allafall leta mig tillbaks någon gång i framtiden och då hoppas jag min säng är belägen på en båt så morgondoppet blir ett faktum.
Min slutkollektion hösten-10
    Mina slutkollektioner. Jag började terminen som ett tomt pappersark. Mitt intresse fans där, men kunskapen var noll. Allt eftersom veckora gick lärde jag mig att uttrycka mina ideér med hjälp av en mängd olika tekniker och material. Det var som att ha pysseltimme på fritids igen. Klippa, klistra, måla, betrakta former och material för att sedan kunna iscensätta en design så korrekt som möjligt. Hur faller tyger egentligen? hur visar jag vilken textur jag arbetar med? hur beskriver jag min ispirations källa? Och hur målar jag detta på ett papper som en iögonfallande presentation, för att min kund ska bli intresserad?
Smyckes design Min Inspirations bild till smyckes kollektionen var en svart bil (bubbla). Jag ville skapa något elegant och i högsta grad kvinnligt men utan rychpych och gullinutt.
Den svarta blanka bilen tilltalade mig med sina mjuka och oregelbundna former, det påminde om det feminina men med en vassare edge. Så med dom tankarna i huvudet började pennan löpa och resultatet blev mjuka vackra linjer. Jag föll för en svart blank sten som skulle kunna vara tex. ametist. Den gav mina smycken tyngd och pondus, som delikata detaljer använde jag mig av små små diamanter som ramar in och lyfter fram smycket. Som bas valde jag att arbeta med blankt silver, man skulle även kunna tänka sig vitt guld men då skulle prislappen stiga ordentligt.
Drapering När vi började med våra slutprojekt tog våran lärare med klassen på en busstur upp bland Toscanas vingårdar. Efter knappt två timmar stannade vi i en ytterst liten by. Den var ganska högt belägen, omringad av plantager och olivlundar. Vi knatade ner för en trappa och kom fram till något som liknade baksidan av ett gammalt träbyggt garage. Ack så fel vi hade, ut hoppar en liten italienare som ler med hela kroppen. Han hälsar oss välkomna och menar på att klockan är ännu lite så vi bör nog börja förmiddagen med en kaffe. Han försvinner lika snabbt som han kom och efter några minuter kommer solstrålen tillbaka med en bricka fylld av kaffekoppar. Jag norpade en Cortado och stegade in i "garaget". Det visar sig att den sorglöse italienaren är en mycket god vän till vår lärare. Här har han lagret med secondhand och vintage till sin butik nere i Florens. Vi var som barn i godislandet, vad spelar det för roll att hälften av kläderna ligger i stora lådor, väggarna omålade och taket borde bytts för ett sekel sen eller två. Nej så länge de inte rasar in känns det bara charmigt och originellt. Eftersom temat för vårt slutprojekt redan var satt (hippie chick) fick vi inrikta oss på att i första hand hitta material till det. Jag hittade en gammal husmors rock i matta gröna färger, den hade rätt känsla av natur och efter saxen gjort sitt skulle den komma att passa perfekt med hjälp av lite accesoarer. Som tur var är vår lärare en mycket förstående man, som lät oss fynda vidare för eget bruk. Jag hittade min ögonsten, en längklänning som var romantiskt spröd och lantlig på samma gång. Den gjordes i San Fransisco på 60 talet och var mycket välbevarad. Satt som en smäck gjorde den också så 10 euro senaren var den min.
Mönsterkunskap Även i den här klassen fick vi åka på utflykt, denna gång till ett textillager lite utanför stan. Temat här var 60-s, men fick gärna sammanvävas med hippie stilen. Eftersom att jag bara några veckor senare skulle bege mig till solvänliga Mauritius hade jag redan en idé om min nyårsklänning. Jag hittade det perfecta tyget och efter överläggning med min lärarinna kom vi överens att jag kunde göra klänningen som mitt slutprojekt. Tanken var att det skulle bli en avslappnad, svalkande långklänning som förfinades med det vackra leopardmönstrade tyget. Den skulle komma att bäras på stranden, barfota och utan attiraljer långt bort i paradiset. Det funkade ju ganska bra med Hippie känslan och när det fick länkas till ett elegantare 60-tal passade den ypperligt in i våran modevisning.
Illustrerat mode Detta är en mycket intressant klass där jag utvecklat mina tecknarkunskaper i alla riktningar som är positiva. Vår sista utmaning för terminen blev att illustrera en kollektion med sex kompletta outfits. För att ha något att stå på gick vi till Palazzo Pitti där kostym museet ligger, där fick vi var och en välja ut vår favorit klänning och ha den som grundpelare i kommande arbete. Jag valde en fantastisk klänning av Gianfranco Ferré, den fångade mitt öga omedelbart. Med sina enkla finesser, olika textiler och texturer, alla som ändå lyckades gå i samma gräddiga gammelrosa färg. En färg som var varm och delades med tyger i äggvita toner som skiftade mer åt ljusgul än vitt. Klänningen var dekorerad med ett par stora anemonliknade tygblommor, och ett bälte av ljust skimrande glaspärlor ramade in en rundat urringning. Ibland kan det kännas svårt att skapa något nytt från något så komplett. Men jag antog utmaningen, jag gjorde den yngre och fräckare men bevarade de vackra detaljerna. Inget plagg blev det andra likt men känslan och tråden var den samma.
Det var mycket slit, men fantastiskt roligt och jag är fortfarande bara nybörjare innom detta men nog så stolt ändå att visa upp mina verk, så det ni ser här är smakprov på vad jag sytt och målat :)  |
Mitt älskade Florens
| Under en termin i vackra Italien har jag kämpat, njutit, förvånats och presterat. Jag kastade mig in i en helt ny värld som till min lättnad var något som passade mig perfekt. Att flytta till en ny stad och inte minst ett nytt land är självklart påfrestande i många avseenden, och jag ska inte stryka under mattan med att även denna flytt har haft sina motgångar. Men så här i efterhand kan jag bara le, jag har lämnat restaurangbranschen och allt som kommer med den. Istället har jag orienterat mig runt på små kullerstensgator, utforskat det enorma utbudet av butiker och restauranger. Unnat mig läxläsning på någon uteservering i eftermiddagssolen med ett glas rött och middag på egen hand. Betat av smakerna i gelatobaren nedanför min lägenhet,vandrat runt i oändlighet bland delikatesserna i saluhallen medan jag smitt middagsplaner för att sedan dimpa ned vid köksbordet och skissa på nästkommande kollektion. Det har varit en bra höst, det får man väl ändå säga.   |
