Måndag, Pizza och Italienare.
Kände för att unna mig en riktig Italiensk lunch idag. Det är man ju värd efter all hårdträning.
Tanken var att hitta ett för mig, oupptäckt krypin där jag kunde ta ett glas vin, en stor pasta och göra dagens läxläsning.
Så blev inte fallet..
Efter ett oändligt sökande var jag redo att ge upp. Hur kan det vara möjligt, inte en öppen Trattoria i sikte, endast kaffebarer och vinbutiker.
Detta ska vara staden där det är svårt att INTE hitta en restaurang.
Jag var verkligen på väg att ge upp, men nästan hemma såg jag en lite skylt "Pizzeria"
Låt gå, inte riktigt vad jag tänkt mig men nu är det hunger som styr.
Vid ingången stod ett gäng byggarbetare, busvisslingar och komplimanger delades flitigt ut i min riktning.
Egoboost eller irritationsmoment? Jag väljer det första. Italienska män i ett nötskal :)
Det var den minsta pizzeria jag besökt hittills, endast två små bord med tillhörande pallar fick plats. Jag tog det ena. Vid det andra satt en skrumpen, kortväxt farbror med en halväten pizza framför sig. Fast klockan bara var ett, var det troligt att ölen han drack varit den tionde för dag.
Framför stenugnen stod en mycket bister pizzabagare.
Han stirrade på mig så arg att jag för en sekund övervägde att vända på klacken och laga mat hemma i stället.
Han släppte mig inte med blicken med dom snörpta mungiporna brast nu ut i ett enormt leende, han blinkade med ena ögat och jag kunde andas igen :)
Jag har aldrig förr hört någon mästra sitt vokabulär i sådan hastighet.
Hanns mun gick i ett och jag hade inte suck att hinna med.
Jag stod fortfarande stum, oförstående och lite imponerad när jag märkte att han tystnat och återgått till att stirra på mig.
-Uno Caprese e una birra, Per favore.
Jag gick snabbt tillbaka och satte mig, fortfarande lite rädd att lämna ryggen fri.
Pizzan anlände, och den smakade Italien, :) Nöjd.
Den märkliga bagaren gestikulerade och gormade på sin lätt sinnessvage lärling under hela måltiden. Och lärlingen i sin tur tog varje chans han fick att visa mig hur lite han brydde sig om sin gapande chef.
Jag log för mig själv.
M det blev nog en riktig Italiensk lunch ändå.
