annasguldkorn

Nu sitter jag på planet på väg mot Italien.

 

Det är alltid delade känslor att checka ut från hemorten. I bland är det jobb som kallar, ibland semester och i detta fall skolan.

 

Jag ser fram mot att påbörja vårterminen, motivationen är på topp och målen är utstakade. Jag hoppas bara att ödet vill ha mig här.

Om jag bortser från allt det härliga hemma och ser till det mer praktiska med min framtid har den senaste veckan varit allt annat än framgång.

I fredagsförmiddag var jag nästintill inställd på att göra om mina planer och se vilka möjligheter jag hade hemma i Sverige under våren.  Detta efter att CSN motarbetat mig i över ett halvår och bottenskrapet i plånboken var borta.

Termins avgiften borde redan varit inbetald och flygbiljetten var ännu inte bokad.

Men så på fredagskvällen kom ett mail, CSN - vi beviljar dig studiestöd ( ja varför i h…vete skulle ni inte göra de?), dina klasser börjar som vanligt på måndag så du kan nu boka en flygbiljett.

Hmmm åååkej, då styr vi om kosan, visserligen i den riktning jag önskar men de går fort i vändningarna.

 

En liten del av min hjärna hade börjat ställa in sig på en vår hemma och slagit bort tankar om Florens och utbildning. Men jag är inte den som är den, har jag fått klartecken så kör vi.

Boka biljett, maila med skolan, boka hotellnatt i Milano i väntan på morgontåget till Florens.

Medan jag fortfarande är inom rätt landskod borde jag passa på och försäkra mig om att CSN inte utelämnat något. Så lagom till förmiddagsfikat i morse slog jag dom en signal och fick till min förvåning veta att studiemedlet som ska utbetalas räcker exakt, exakt på kronan till min terminsavgift och ingenting mer. Hyra, mat, studiematerial, nej vem behöver de??

Mina sparpengar gick ju inte alls åt under höstterminen när jag försökte överleva utan CSNs hjälp.

Denna gång var det dock en trevligare karl i andra sidan luren som hjälpte mig med att föröka lånet (nackdel, detta har självklart minst 4 veckors behandlingstid) :) ja men de är klart det har sa jag, tackade för hjälpen och slog telefonen i köksbordet.

 

Försökte att njuta i största möjliga mån de kvarstående timmarna i föräldrahemmet, och när det var dags att åka var nerverna på sin plats igen. Hoppar på tåget som ska ta mig raka vägen till Arlanda, kommer drygt halvvägs sen stannar vi. Högtalarna börjar spraka och ut kommer meddelandet - på grund av olycka längre fram i färdriktningen kommer vi bli stående i väntan på mer information. OMG det kan inte vara sant, flyget lyfter om två timmar.

Otålig väntan, telefonsamtal till mamma, klockan tickar och efter cirka 20minuter får vi besked om att vända om till Uppsala där vi kan ta ordinarie bussar till var enskild destination.

....

 

Som tur är föddes jag av världens bästa mor och bara minuter efter vi rullat tillbaka in på perrongen plockade hon upp mig och körde till Arlanda.

Löper in på terminal 5, utrikes? ja.. eller? kollar över tv desplayerna för avgående ännu en gång och inser till min besvikelse att min fight inte existerar. Informationsdisken meddelar mig lugnt att eftersom jag valt att flyga med easyjet avgår vi från terminal 2 idag. Ingen fara, det är bara att följa skyltarna åt höger.

Jo tack ja vet, inte första gången ja gjort en språngmarch mellan upptåget på terminal 5 och flygningarna till Norge på terminal 2. Och det är inte nära!

Springer ut till mamma igen som snällt står och väntar i hopp om att allt nu ska gå min väg, -hon tittar förvirrat på mig samtidigt som jag dirigerar vidare till riktig terminal.

 

Jag var den sista att checka in min väska och kom till gaten lagom till hälften av passagerarna boardat planet. Har man ju hunnit bli hungrig också, suck.

 

Nu sitter jag här, utnyttjar sista dagen av frosseri med pizza slice, snickers och en pava rött. Jag hoppas att jag är på väg mot ett efterlängtat Italien som bara har positiva överraskningar för mig.

För sent att vända om nu, nästan framme :) Blir ego mys på ett hotell rum vid Milano Central i kväll, slappna av och komma i studiemood.

Första morgontåget till Florens och sen väntar en fullspäckad dag i klassrummet

Nu tänds skylten för säkerhetsbälte, bästa att stänga av datorn så jag inte skapar mina egna motgångar.